Jag kan inte binda en bukett. Men jag byggde den här sidan.
Halva firman kan binda en brudbukett på fri hand. Den andra halvan är jag. Jag är entreprenör och dataingenjör. Det här är en text om vad det betyder för en blomsterverksamhet och varför vi kan bygga sådant som branschen normalt inte har råd med.


Arbetsfördelningen
Ida är utbildad florist. Hon kan säga saker som ”den där pionen öppnar sig för tidigt” och ha rätt. Jag kan inte det. Min senaste bukett underkändes vänligt men bestämt redan i handtaget.
Däremot har jag byggt datasystem i hela mitt yrkesliv. Pipelines, plattformar, produkter - sånt som företag betalar konsultarvoden för och sedan helst inte vill tänka på. Om dagarna är jag VD för en AI-studio, Backick. Så när Ida (läs vi) startade Lin & Lupin blev rollfördelningen naturlig: Ida står för allt du faktiskt kommer hit för. Jag står för att du kunde komma hit över huvud taget.
Den här webbplatsen är byggd från grunden, av mig, för exakt den här verksamheten. Kontaktflödet, bloggen du läser just nu, bildhanteringen, alltihop. Och det slutar inte vid det du ser: bakom kulisserna kör vi ett eget CRM, byggt för hur en blomsterverksamhet faktiskt fungerar. Varje förfrågan som kommer in via sidan landar där, med sin historik, sin status och sina detaljer. Inga mallar, ingen plattform som tar procent, inget licenssystem som fakturerar per användare för funktioner vi aldrig kommer röra.
Varför blomsterbranschen ser ut som den gör på nätet
Gå igenom din stads blomsterbutiker på nätet någon gång. Det är en resa. Hemsidor som senast uppdaterades när Instagram fortfarande hade filter med ramar. Beställningsformulär som lämnar mycket att önska. Öppettider som stämmer, fast bara på sommaren. Och bakom disken: kundregister i pärmar, beställningar på post-it-lappar eller i bästa fall ett affärssystem byggt för frisörer som någon anpassat med våld.
Det beror inte på slarv eller ointresse. Det beror på att erfarna utvecklare prissätts för företag med IT-budget och en blomsterbutik har ingen IT-budget - den har en kyl som drar el och ett grossistlager som ska betalas på fredag. Att anlita någon som bygger på riktigt kostar mer än vad det smakar, så det blir en mallsida från 2012 och sedan blir det inget mer.
Vår situation är ett lyckligt undantag: ingenjörstimmarna bor redan i firman. Det som för en vanlig butik är en investeringsfråga är för oss en fråga om vad vi gör med en tisdagkväll. Det förändrar vad som är möjligt.
En ärlig fotnot
För några år sedan hade det ändå aldrig gått. En webbplattform, ett CRM, en blogg och en massa planer på nya features är inte fritidskompatibelt, inte om man samtidigt vill ha någon fritid kvar. Det som får kalkylen att gå ihop är AI. Jag har kodat och designat system sedan många år tillbaka. Numera bygger jag allt med Claude och andra språkmodeller. Det är just kombinationen som gör det: erfarenheten avgör vad som ska byggas och om det blev rätt, modellerna gör att det går fort nog att få plats efter middagen eller parallellt med annat arbete. Utan den hävstången hade den här sidan stannat som en skiss i en anteckningsbok.
Vad vi tänker göra med det
Det roliga är inte webbplatsen i sig, en snygg sida är bara en grund att stå på. Det roliga är allt ovanpå.
Jag har en lång och växande lista: verktyg som hjälper dig hitta lokala blomsterbutiker, blomster-guider, automationer för att generera trafik, blomkataloger.
Och upplägget internt är en slags byteshandel: jag lär mig blommor, Ida lär sig tech. Hon har börjat ställa frågor om hur bloggen hänger ihop med CMS:et. Jag har börjat känna igen en ranunkel. Mitt mål är att låta Ida göra i princip allt själv. Den första frågan jag alltid ställer är “Har du kollat detta med Claude?”. Ingen av oss är i mål, men riktningen känns rätt och det vi lär oss längs vägen tänker vi skriva om här. Såvida tiden räcker till i all fall.
Hör av dig, på riktigt
Här kommer poängen med hela texten. Om du någon gång tänkt ”varför finns det inget som...” om blommor, floristik eller att köpa och sköta växter - skriv till mig! En tjänst du saknar, något som borde vara enklare, en dum idé som kanske inte är dum.
Rent tekniskt är det mesta möjligt. Det är liksom det som är grejen med att ha en dataingenjör + Claude i loopen. Begränsningen är inte längre vad som går att bygga, utan vad som är värt att bygga. Och här behöver jag inspiration.
Tacksam för alla tips! Hörs på michal@linochlupin.se.